Solius har stängt tillsvidare

Om någon önskar få kontakt med oss/beställa något hänvisar vi till mailadresssen; solius.co@gmail.com, från och med den 8:e december gäller minsta ordervärde 1200kr.

Ullens egenskaper

Ullen är redan i sitt ursprung ämnad att skydda, värma, omhölja och bevara livet.
— Och ullen har haft många tusen år på sig att anpassa sig till sina uppgifter.


Soliusbutiken Om ej annat anges är de citat som finns i denna skrift hämtade ur Dr. John Leeders bok "Ull—Naturens underfiber" (Australasian Textiles Publishers). Dr. J. Leeder är chef för den vetenskapliga forskningen vid CSIRO Division of Textile Industry, Geelong, Austra­lia. Han har under mer än 28 år forskat kring egenskaperna hos ull- bomulls- och syntete­tiska fibrer och bl a givit viktiga bidrag till den vetenskapliga förståelsen av den fundamen­tala kemiska och fysiska strukturen hos ullfibern.

Jag står i tacksamhetsskuld till J. Leeder som välvilligt låtit mig citera ur hans betydelsefulla skrift samt till bl a Åke Albinsson, Textilinstitutet, Borås, överläkare Börje Renström, Östersund, Alan Waller, Sotenäs spinndrift, Hunnebostrand, Nils Faarlund, Norges hög-fjellsskole, Hemsedal, Urban Forsen, Goetheanum, Dornach, Sven-Erik Hänel, Textil-forskningsinstitutet, Göteborg, Walter Liebendörfer, Rudolf Steinerseminariet, Järna vilka alla tagit sig tid att genomläsa manuskriptet och som har givit mig värdefulla bidrag och synpunkter.


Naturens sätt att skydda levande varelser
är att förse dem med höljen av mjukt respektive hårt keratin.
Keratin är ett äggviteämne (protein)
som finns i ull, hår, päls, horn, vingpennor,
naglar, fjädrar, klor, hovar och yttre hudlager.

Dessa äggviteämnen skyddar mot kyla,
värme, väta, skador, angrepp osv.
Naturen skapade ullfibern
för att skydda fåret.
- Vilket material kan man tänka sig
som bättre kunde garantera
människan extra skydd?

Walter Liebendörfer, naturvetare och biolog:

"Det finns få djur som kan leva i såväl subarktisk miljö som på stäpperna i heta länder. Ett av dessa djur är fåret. Hur är det möjligt att fåret kan ha sådan spännvidd i sitt liv?

Fåret bildar ett effektivt hölje för sin värmeorganisation. Alla däggdjur be­höver ju för sin överlevnad upprätthålla en konstant kroppstemperatur som gör att de inte är alltför bundna vid en viss sorts miljö. När yttertemperatu­ren plötsligt skiftar måste höljet kunna jämna ut förändringen. Vid stark värme kyls kroppen genom svettutsöndring. Svettet måste då kunna dunsta bort för att ge lindring. Blir det istället plötsligt kallt, måste kroppsvär­men bevaras. Det som skyddar nu är luftrummet närmast kroppen eller, ännu bättre, de små luftrummen inom själva höljet. Får och lamm klarar bägge dessa uppgifter med hjälp av sin ull. Ullen tar nämligen lätt upp vat­tenångan som dunstar bort vid svettning, under det att den avvisar det kalla regnet eller snön.

Att ullen har möjlighet till detta hänger samman med ullens finstruktur. Denna mikrostruktur har utvecklats under evolutionens gång och då den griper in i molekylernas byggnad är den svår att efterhärma vid syntetiska processer. Ullen är en organisk substans. Den har kvaliteter som stämmer samman med vår egen organisms behov.

Människans värmereglering

Människans fina hud avskärmar henne bara i ringa grad från sin miljö. Hon är vidöppen för sin omgivning, hon andas genom huden och har vikti­ga sinnesorgan i detta gränsskikt som sörjer för kontakten med omgivning­en. Hon behöver därför skyddande höljen som hjälper till så att hon kan reglera sin kroppsvärme. I synnerhet gäller detta för små barn som ännu har svårt att upprätthålla samma temperatur i kyla som i värme. De kom­mer ju ur en ombonad varm miljö och skall helt plötsligt kunna balansera och jämna ut häftiga och snabba skiftningar i sin nya miljö. Av de fibermaterial vi känner till har ull och silke visat sig kunna fylla denna upp­gift allra bäst. Därför är det fortfarande aktuellt att bära ullkläder."

I kylig väderlek spelar valet av underkläder stor roll. En av Sveriges experter på kylskador, överläkare Börje Renström, är varm anhänga­re till bruket av ullunderkläder när det är kallt.

"Ull är naturens eget vintermaterial", säger Renström i en intervju i tidningen Aktuell Säkerhet."Det är tillräckligt luftfyllt och poröst för att suga åt sig fukten från kroppen. Denna vandrar sedan genom klä­derna mot utsidan och kroppen hålls torr. Ullen har förmågan att lå­ta det här ske i en takt som motsvarar normal 'kroppsandning'. Un­der stark ansträngning avger kroppen flera liter svett per dygn och ullplagget värmer trots att det är fuktigt."

Organen i människokroppen prioriteras alltefter sina värmeberoen­den. Om kroppen utsätts för kyla så koncentreras värmen i första hand till bålen och huvudet. Börjar man frysa om fötterna så skall man, enligt Börje Renström, komma ihåg "att vid t ex -4°C sker 50% av kroppens totala värmeavgivning via huvudet, vid -15°C förloras 75% via huvudet om man inte har en varm huvudbonad. Alltså: om du fryser om fötterna, ta på dig varmt om huvudet."

En annan läkare, Hans Theander, skriver så här om värmen: "All värmeförlust kan betraktas som en kraftförlust (energiförlust), som kan leda till bristande initiativförmåga och till infektionskänslighet. Om individen redan tidigt utsätts för kyla (kroppsligen och själsligen) så försöker hon att anpassa sig till denna. Denna anpassning kan få allvarliga konsekvenser till följd, till ex att hennes reaktionsförmåga på kyla försämras. Den naturliga reaktionen på kyla är att kroppen ökar sin värmeproduktion för att återställa jämvikten. Försvagas denna förmåga att reagera, tex med feber på en infektionssjukdom, minskar givetvis kroppens förmåga att återställa jämvikten och hälsan. Som läkare upplever jag idag att de sjukdomar som förlöper utan feber ökar i omfattning. Dessa är bla cancer, åderförkalkning led och muskelsjukdomar mfl. Man kan även uppleva att den själsliga kylan breder ut sig. Intresset för det medmänskliga, för våra relationer till varandra är svala. Det är därför mycket viktigt att bevara sin värme, både den kroppsliga och den medmänskliga."

Livsavgörande kläder

Under svåra och knappa förhållanden visar sig livets väsentligheter tydligast. En man har berättat för mig om förhållandena under andra världskriget i Norge.

Vad blev det viktigaste att sörja för? Spontant kanske vi tänker "mat för dagen." Men så var inte fallet en­ligt denne man. Nej, varma kläder var det viktigaste och därefter kom maten (viktigast av maten var brödet).

Hur kunde kläder vara viktigare än mat? "Jo, den fasta födan, maten, kan man lättast undvara. Människan kan ju vara utan fast föda upp till sextio dagar. Vätska är redan svåra­re att avstå ifrån. Utan att inta vatten eller annan vätska, befinner hon sig redan efter några dagar i livsfara.

Och helt utan luft kan människan bara vara i några minuter. Men blir hennes kroppsvärme nedsatt endast några grader genom kon­stant avkylning och otillräcklig värmetillförsel dvs 'underkyld' så slocknar livet. Det mest nödvändiga blir därför ett värmehölje för att behålla kroppsvärmen."(Dr. H. Hessenbruch/D. Sixel).

Och har människan ett bra värmehölje så behöver hon inte äta så mycket.

Ja, om vi tänker efter så inser vi genast att mycket i livet handlar om att vara varm – att hålla kroppen varm!


LUFT—DRYCK—KLÄDER—MAT—BOSTAD
Allt detta syftar till att hålla människokroppen lagom varm!

Erfarenheter på högfjället

I en bok, "Die Metabiologie Gustav Jaegers", av Dr. med. Walter Kröner berättar Bitterling, som var ställföreträdande expeditionsle­dare för Karakorumexpeditionen 1954, om sina erfarenheter med ullunderkläder.

I boken framgår det att han tog på sig sin ullmundering (långärmad undertröja+långkalsonger) i huvudlägret på 3000 m höjd. Han säger så här beträffande de stora temperaturväxlingar han utsattes för: "Vare sig temperaturen på de solbestrålade snöfälten steg till + 40 ° C, eller i skuggan av de stora glaciärsprickorna sjönk till -30°C, så var det ändå möj­ligt för kroppen i skyddet under denna ideala klädsel att snabbt anpassa sig och troget hålla sin egen innertemperatur på konstant nivå."

Sådana bergsföretag som detta, med svåra snö- och vindförhållan­den, fordrar ju stor uthållighet, tålamod och god omdömesförmåga-och även på dessa områden upplevdes ullunderkläderna positivt: "... ingen känsla av något främmande för kroppen uppstod, man ha­de tvärtom alltid intrycket att det var någonting 'kroppseget' som på ett naturligt och självklart sätt alltid omhöljer kroppen och i varje läge tillhör den. Ulltrikåns hälsosamma verkan ligger inte bara i dess ut­märkta förmåga att hålla värmen, utan minst lika mycket i sitt ena­stående, naturliga, nära släktskap till sin bärare som livsväsen, en tillhörighet som visar sig i en ständig, ideal temperaturreglering och som ger bergsbestigaren en känsla av oförändrad arbetsduglighet, inre säkerhet och trygghet. "

Expeditionsdeltagarna fick genomgå många prövningar i kontakt med snö, is och vatten men ullunderkläderna överträffade förväntningarna. "Också när man blev genomdränkt, då alla andra slags underkläder klibbar mot huden och tar värmen ifrån den, fick man i ulltrikån aldrig någon ruskkäns­la eller obehag. Någon avdunstningskyla gjorde sig aldrig gällande."

Och efter att ha burit ullunderkläderna dag och natt i sju veckor utan att någonsin ta av dem och utan möjlighet att kunna tvätta sig kunde han till sin förvåning konstatera att ullmunderingen "var fri från så­dan oangenäm lukt som andra underkläder hade besuttit efter så långt användande".

Han såg heller ingen anledning att göra bruk av den andra uppsätt­ningen ullunderkläder som han hade med sig. "I framtiden kommer jag att avstå ifrån att överhuvudtaget ta med en andra mundering och kan på det viset göra min packning lättare."


Möte med Nils Faarlund

Nils Faarlund är rektor på Norges Högfjellsskole som har sitt tillhåll bland fjällen i Hemsedal. Han har under de senaste tjugo åren varit heltidsarbetande vägledare i fjäll- och friluftsliv för bortemot 10.000 människor vid kusten, till skogs och till fjälls.

Sedan 1970 har han varit rådgivare och kursledare för Norges Röda Kors fjällräddningstjänst och han är dessutom verksam inom den In­ternationella fjällräddningskommissionen (IKAR)..

Två gånger har jag rest till Hemsedal för att ta del av hans erfarenhe­ter, framförallt beträffande kläder och material till kläder. Jag frågar honom:

–Använder Du någon särskild metod för att komma underfund med vilken utrustning som håller måttet?

"Det är så många intressen som försöker påverka oss i valet av utrust­ning. Det är därför min mening att vi måste leta efter en metod som är tillförlitlig både med hänsyn till människa och till natur då ju båda får ta konsekvenserna av valet. Kulturforskarnas 'deltagande obser­vation' är en metod som jag anser tillmötesgår detta önskemål.

När det gäller val av utrustning till friluftsliv vill det egentligen säga: fråga i anslutning till fjället, skogen, havet!"

— Vad anser Du att kläderna betyder för mötet med naturen?

"Den moderna människan som vuxit upp i tätortsbebyggelse har ofta haft små chanser att få möta väder-. och årstidsvariationer. Regn, vind och köld upplevs därför lätt som ett slag i ansiktet. Om människor som är natur-främ­mande inte får använda bra kläder blir de ensidigt upptagna av sin kropps be­finnande. De blir fångade i självupptagenhet, och går miste om samhörighets­känslan med den fria naturen. Det finns inget dåligt väder—bara dåliga kläder!"

— Vill Du berätta om Dina erfarenheter av ull?

"Jag växte upp under andra världskriget på en gård med natur-hushållning på den norska glesbygden där ull var en självklarhet. Längre fram som ingenjörs­student blev jag imponerad av teknikens nya landvinning: syntetfibrerna. Livet som vägledare i friluftsliv, inte minst i vårt skandinaviska klimat, där blåst, regn och köld hör till vardagens naturliga inslag, har med eftertryck lärt mig att syntetfibrerna inte var någon ersättning för ren naturull. För väl­befinnandet i det dagliga, men inte minst för säkerheten när allvaret i natur­mötet av och till framträder med tyngd, är ull oersättlig. Naturen vet bäst."

— Slutligen, har Du någon kommentar till Bitterlings erfarenheter av ull­underkläder på högfjället?

"Min omedelbara reaktion på uttalanden från Himalaya-expeditioner precis som på lovprisning från tävlings idrotts-utövare och uppdragsforskning i laboratoriet är att det är beställningsverk. Frågade de fjället eller var upp draget styrande?

Varken laboratorie-situationen, idrottsbanan eller den torr-kalla Himalayanaturen representerar de mångfaldiga krav som den nordiska fjällsommaren eller kustvintern ställer.

Bitterling (1954) tillhör förkrigsgenerationen i sin hängivenhet för fjället. Bara alpina klättrare med lång och om fattande erfarenhet hade chansen att komma till Himalaya på 1950-talet. Jag värderar därför uttalandena från Karakorum som goda exempel på mångfaldig och långvarig deltagande observation där både Alperna och Himalaya har gett svaret."

Flamskydd

Ull*) är svårantändlig och flamsäker, ullfibern brinner inte i första taget, den smälter inte i värme.

Vi tog en slätstickad ullundertröja (tvättad) i 100% ren ny merinoull och höll en cigarettändares låga mot plaggets underkant i 12 sekunder. Tröjan antändes ej, när lågan togs bort fanns där endast en brun fläck.

Det naturliga flammotståndet är en av de viktigaste egenskaper som höjer ullen över alla andra textilfibrer. Den vetenskapliga förklaring­en till ullens flammotstånd ligger i dess unika kemiska sammansätt­ning och goda vattenabsorbering.

"Så räddades t ex livet på en pilot från Nya Zeeland genom en födel­sedagspresent, en pullover av ren ull. Hans plan kraschlandade och han kastades in i en växande pöl av brinnande flygbränsle. Hettan var så stark att den smälte ned hans armbandsur av metall till huden, men ändå var huden under ulltröjan i perfekt kondition. Kirurger tillbringade ett år med att återställa hans svårt skadade ansikte med hjälp av hud från hans armar och bröst–de delar av hans kropp som skyddades av ullpullovern. Läkarna var tvungna att skära av honom tröjan, men gjorde den kommentaren att den fortfarande var i bär­bart skick."

"En brand i ett hus i Peak Hill, New South Wales, var så intensiv att en elektrisk stekpanna smälte och golvbeläggningen av vinyl upplös­tes. Trots brinnande taksparrar stannade elden när den nådde ull­mattan i vardagsrummet. Ytterligare bevis på ullens naturliga flam­skydd och motstånd mot hetta kom i ljuset efter branden. De enda användbara kläder som räddats från branden var ullkläder. Även om sovrummen inte var direkt utsatta för branden och garderoberna var stängda, så smälte kläder gjorda av syntetmaterial, eller så upplöstes de när de tvättades för att avlägsna rök och sotiga vattenfläckar. Å andra sidan var undertröjor, sockar, klänningar och yttertröjor av ull samtliga i perfekt författning."

"En brand i ett kontor nära London var så häftig att det tog brand­männen sex timmar att få elden under kontroll. Det inre av kontoret var helt förstört, utom ullmattan som klarade sig nästintill oskadd."

"Ull/glasfiberblandningar används av många racerförare. Ullen för­kolnar endast vid intensiv hetta t ex brinnande bensin och glasfibern håller det förkolnade tyget samman så att bäraren är väl skyddad. Ull/glasfiberblandningen bärs som ett yttre lager med underkläder av ren ull för ytterligare isolering och komfort."

*) Avser 100% ren, ny ull. T ex Superwashbehandling (plastbehandling)nedsätter ullens naturliga flamskydd.


Vätningsvärme

Den strukturella uppbyggnaden hos ullfibern drar till sig luftfuktig­heten, för att ytterligare förstärka krusigheten–vilket gör att den iso­lerar ändå bättre.

Ullen är den enda fiber som har en bra egen "fuktighetshushållning", dess egen fuktighet kan vid vanliga klimatbetingelser utomhus t ex vara 12-17%.

När en fiber upptar fukt produceras värme.. Denna värme kan kallas vätningsvärme. Förklaringen till detta fenomen är följande: När vatten avdunstar går det åt värme till att bilda ånga–s k ångbild­ningsvärme. Denna värme tas från ytan av den kropp eller föremål där avdunstningen sker. T ex när man en het sommardag kommer upp ur vattnet efter ett bad eller som man gör i Israel: begjuter husens plåttak med vatten för att få dräglig inomhustemperatur i sommar­värmen.

Det är denna ångbildningsvärme som nu återlämnas när fukten läm­nar luften och inträder i fibern. Och ull producerar mest värme/gram av alla fibrer:

Vid 0% relativ fuktighet samt torr fiber. ----------------- Vid 35% relativ fuktighet samt 10% fuktkvot i fibern.

 

Ull --- 113 joule/gram ------------------------ Ull --- 33 joule/gram
Viskos 106 joule/gram viskos 29 joule/gram
silke 69 joule/gram bomull 20 joule/gram
bomull 46 joule/gram polyamid 20 joule/gram
polyamid 31 joule/gram
akryl 7 joule/gram
polyester 5 joule/gram

När fibern sedan är fuktmättad avstannar denna värmeproduktion. Ull värmer/isolerar dock i vått tillstånd bäst av alla fibrer, samt torkar bra på den egna kroppen även i kyla.

Varför luktar ... ?

Varför luktar en ullundertröja *) betydligt mindre obehagligt efter en veckas användning än t ex en bomullsundertröja efter samma tids an­vändning?

Med denna fråga har vi sysselsatt oss under en längre tid. Vi har för närvarande inga entydiga svar att ge, men vill ändå redovisa de tan­kar och hypoteser vi kommit till:

Människan avsöndrar via huden fukt, hudavsöndringar (bl a prote­iner och urinämne) samt hudfett.

Svettkörtlarna är av två slag–de ekrina, som avsöndrar huvudsakli­gen vatten och vissa salter, samt de apokrina som är belägna bl a i armhålor. De apokrina svettkörtlarna avsöndrar en äggvitehaltig vät­ska. På huden i kontakt med luft angrips den snabbt av bakterier och orsakar dålig lukt.

Ullfibrerna tar nu hand om hudens utsöndrings- och avfallsämnen och binder dessa kemiskt. Detta sker genom elektromagnetiska bind­ningar av fyra slag:

1. Van der Waalska krafter (svagast)
2. Vätebindningar
3. Jonbindningar
4. Kovalenta bindningar (starkast)

Ullen kan uppvisa ett bredare spektrum av bindningsmekanismer än andra fibrer. Ullen släpper dessutom lätt ifrån sig de utsöndringspro­dukter som binds: Ull är lättvättad.

Genom sina värmeisolerande egenskaper stimulerar ullen hudens talgproduktion (hudfett). Människans hudfett tillsammans med svett och hudavsöndringar och ull bildar en alkalisk miljö varvid hudfettet spjälkas till tvål och vatten. Denna process förstärks sannolikt i ullen på grund av ullens kemiska uppbyggnad medan den i t ex bomull tro­ligtvis stannar av.

*) Avser 100% ren, ny ull utan plastbehandling (superwash) eller malsäkring.

 

Textilfibrer: en översikt

Djurfibrer.

Ullfibern har gamla anor. Ullen har under årtusenden skyddat, värmt och bevarat livet. Ullhåret är ett äggviteämne (keratin) som bildas genom omvandling av cell­komponenter i läder- och underhuden. Ullhåret är en specialiserad keratinpro­dukt som bildats i ett levande sammanhang.

 
Växtfibrer.

Bomullens hemland är Indien. Här har bomullsfibrerna använts sedan urminnes tider. Bomullsfibern är en fröhårsfiber, en encellig kolhydratfiber (cellulosafiber) som bildas i bomullsplantan när frön mognar. Fröhårens uppgift är att sprida -bomullsfrön (liknande maskros).

 

Regenatfibrer

Regenatfibrerna började tillverkas kring sekelskiftet i form av t ex "konstsilke". År 1950 producerades ca 10 gånger så mycket konstsilke som äkta natursilke. En typisk regenatfiber är viskos. Utgångsmaterialet till viskos är träcellulosa (från gran) vilken omvandlas till sulfitcellulosa. Sulfitmassan pressas till stora läskpap­persliknande ark.. Arken behandlas därefter i natronlut + CS-syra under ett par tim­mar, varefter viskosen pressas genom hålförsedda dysor. Utspinning sker sedan i 10%-ig svavelsyra.


Syntetfibrer.

Syntetfibrerna är de yngsta fibrerna. Polyamid (Nylon) t ex tillverkades för första gången i större skala år 1938 i USA. Utgångsmaterialet till polyamid är t ex sten­kolstjära. Ur stenkolstjära utvinns fenol och ur fenol utvinns "nylonsalt". Detta salt överförs till spinnvätska genom smältning. Den tjockflytande "smältan" spru­tas ut genom fina hål i ett munstycke till fina trådar,som får stelna genom avkylning.

 
En kort ullhistoria:

"Sedan långt före nedtecknad historia har människan använt djurhudar att skydda och pryda sig. Ull har kontinuerligt använts till beklädnad från slutet av stenåldern. Stenåldersmänniskorna upptäckte att får var lätta att tämja och sköta, att de anpassade sig bra till olika klimat, och att de försåg dem med kött, mjölk, hudar och ull. De lärde sig att sammanfoga skinn till bostäder och kläder, att spinna garn av ullen, och att väva av detta garn till kläder.

Upprinnelsen till den moderna ullindustrin ägde rum för 2000 år sedan när romarna introducerade får i Spanien. Dessa spanska 'finullade' får var troligtvis föregångare till dagens merinofår."

 

Ullen naturens sanna underverk

Fåret är ett idisslande däggdjur med ihåliga horn och kluvna hovar. Tack vare sin kluvna överläpp kan det använda andra betesmarker än övriga idisslare. De kluv­na hovarna hjälper det att klättra och "luktkörtlar" i hovarna att hålla ihop inom hjorden.

År 1980 var enligt IWS världens totala farstam drygt 1 miljard får fördelade på ungefär 200 olika raser runt om i världen.

Får finns på så gott som alla breddgrader och ullen med sin krusighet och fukt-upptagningsförmåga skyddar fåret lika mycket mot värme som mot kyla. "Vid forskning utförd på ruggen på får visade det sig att svart rugg alstrade temperaturer på över 100°C på ullens utsida en het sommardag, ändå var inte fåret plågat inuti sin isolerande beklädnad." Ullen reglerar på ett enastående sätt förhållandet mel­lan kroppsvärmen hos fåret och i stort sett alla slags väder. 85 miljoner får med ex­trema klimatförhållanden kan inte alla ha fel!

Man skiljer på två olika sorters ullhår: täckhåren och bottenullen. Täckhåren är långa, glatta, glänsande, lätt vågiga och förhållandevis grova. Bottenullen är mjuk, kort och ofta krusig.

Ibland de sju vanligaste fårraserna finns "Lincoln"och "Merino". "Lincoln"-ul­lens bottenull liknar täckhåren och den är grovfibrig. Denna ull lämpar sig till mattor och möbeltyger. "Merino"-täckhår liknar dess rikliga bottenull, även kal­lad mjukull, och är mycket finfibrig. Denna ull är väl ägnad till underkläder och hög­klassigt handstickningsgarn.

När ullen växer på fåret blir den krusig och elastisk. Ullfiberns naturliga spänst är så stor att den kan sträckas ut upp till 70% utöver sin normala längd och sedan när man släpper den, återgår den till sin ursprungliga längd utan att ha ändrat form. Genom krusningen innesluts mycket luft (ca 60-95%), vilket betyder en mycket god isolerande förmåga.

 

Ullhåret

Ullhåret uppstår inuti huden av förvandlade kroppsceller som naturen organiserat för att skydda fåret.

"Ullhåret växer ut ur huden genom rörformade kanaler (körtelblåsor). När den ursprungliga levande cellen passerar genom körtelblåsan genomgår den många ke­miska och fysiska förändringar, bl a formas de påtagligt fjälliga ytorna i körtelblås­kanalen—och slutligen spirar det färdiga ullhåret ut från hudytan.

Hos fåret utmynnar svettkörteln i denna blåsa, liksom talgkörteln, vars vaxartade utsöndring smörjer och skyddar det växande håret. Fåret kan ha så många som 10000 körtelblåsor per cm, hud, vilket innebär bortemot 100 miljoner ullhår i en fin merinofäll."

När man betraktar ullfibern i ett starkt mikroskop finner man att den påminner om en kabel försedd med fjäll, epidermisfjäll, som ligger placerade över varandra ungefär som tegelpannorna på ett tak. Det är dessa fjäll som hakar i varandra vid filtning. Innanför fjällen finns ullfiberns kärna som består av en mängd s k microfi­briller med spiralformiga strukturer—häri ligger hemligheten med ullfiberns natur­liga spänst.

Ullhåret består av äggviteämnet keratin. Det är ett ganska starkt och miljö-beständigt äggviteämne. Dess byggstenar utgörs av aminosyror som har såväl sura som basiska grupper. Ullen kan därigenom ingå kemiska för­bindelser med såväl syror som baser. Detta leder till att ullen kan ta hand om hudens utsöndrings- och avfallsprodukter och binda dessa kemiskt.

Ullfibrerna drar åt sig utsöndringsprodukterna enligt samma princip som i en färgningsprocess — och ullen har ju som bekant mycket goda färgningsegenskaper.

ullfiber
ungefär som tegelpannorna
på ett tak.

Människans hud

Den nyföddes hår kallas "ullhår" eller "lanugohår". På många ställen och rikliga­re hos kvinnan än hos mannen blir "ullhåren" bestående. Den vuxna människans hud omfattar 1,5-2 kvadratmeter och utgör 15% av kroppsvikten. Detta innebär att huden är kroppens största sammanhängande organ.

Huden är till sin uppbyggnad ytterst komplicerad men kan i stort indelas i tre oli­ka skikt: överhud, läderhud och underhud. Det yttersta skiktet av överhuden, hornlagret (som normalt innehåller mer än 10% vatten), är främst uppbyggt av mjukt hornämne, mjukt keratin. Ullhåret består alltså av samma äggviteämne som finns i hudens yttersta lager.

Ullens fuktabsorbtion

Ullen kan vidare absorbera upp till 30-40% fuktighet av sin vikt i form av vatten, utan att fuktigheten blir kännbar.

Särskilt betydelsefull är naturligtvis fuktabsorbtionen för plagg närmast kroppen. När kroppens normala, ständigt pågående insensibla avdunstning eller alternativt svettutsöndring försiggår suger inte ullen upp den (såsom vekande fiber typ poly­propylen eller bomull gör) utan låter den dunsta vid hudytan genom upptagning av förångningsvärme från huden, såsom kroppen eftersträvar.

Ullfiberns förmåga att hushålla med kroppsfuktighet är viktig med tanke på den ganska stora fuktmängd, ca 0,5-1 liter per dygn, som huden normalt avger även utan att svettas.

Ullfiberns ytskikt är vattenavvisande, så att fibern kan aldrig bli överdragen med en värmeledande vattenhinna. Däremot är den helt genomsläpplig för vattenånga. Inte heller inuti fibern finns fritt vatten, eftersom de inpasserande vattenmoleky­lerna byggs in i själva ullstrukturen med hjälp av s k vätebindningar. Därför känns ull nästan aldrig fuktig eller klibbig.

Ullens luftgenomsläpplighet och förmåga att ta emot, lagra och avge vattenånga sörjer för att fuktigheten avges i en för kroppen sund rytm.. Därvid anpassar sig ull­fibern efter förhållandet mellan kroppsvärme och yttertemperatur. Den tar emot fukten, lagrar den och avger den mer eller mindre långsamt beroende på omstän­digheterna.

Genom bl a sin naturliga krusighet, egen fuktighet och genomsläpplighet för luft reglerar ullen på ett förträffligt sätt förhållandet mellan människans egen kropps­värme och den växlande temperaturen utanför.

 
Ull

    är äggviteämnen som bildas genom omvandling av cell­komponenter i läder- och underhuden.
    är förvandlade kroppsceller av naturen organiserade för att skydda, värma, omhölja och bevara livet.
    är skapad av hud, ett specialiserat äggviteämne som bil­dats i ett levande sammanhang.

 
Ullens positiva egenskaper en översikt

  •     Genom ullens kru­sighet innesluts mycket luft, ca 60-95 volympro­cent, vilket betyder en mycket god vär­meisolerande förmå­ga.
  •     Ull har en enaståen­de elasticitet som den får genom att ullhåret innesluter tiotusentals inbyggda spiralstrukturer.
  •     Detta gör att dess smidiga och spänsti­ga fibrer inte ens i vått tillstånd lägger sig klistrade mot hu­den.
  •     Den strukturella uppbyggnaden hos ullfibern drar till sig luftfuktigheten, för att ytterligare för­stärka krusigheten­vilket gör att den iso­lerar ännu bättre.
  •     Ullen isolerar (vär­mer) i vått tillstånd bättre än andra fib­rer samt torkar bra på den egna kroppen även i kyla.
  •     Ull kan ta upp fukt till 30-40% av sin vikt utan att kännas våt.
  •     Ull är flamsäker, ull­fibern brinner inte i första taget, den var­ken droppar eller smälter inte ens i stark värme.
  •     Den har dessutom högsta värdet för vätningsvärme: 113 joule/gram, ull producerar mest värme/gram av alla fibrer när den upptar fukt.
  •     Ull skyddar mot hett vatten och är det "säkraste" och ofar­ligaste materialet för barnkläder.
  •     Ull har en mångsidigt kemisk struktur med 19 aminosyror och består av samma ämne, keratin, som finns i hudens yttersta lager hos människan.
  •     Ullfibrerna drar åt sig utsändringsprodukterna enligt samma princip som i en färgningsprocess.
  •     Ullfibrerna tar hand om hudens utsöndrings- och avfallsämnen o binder dessa kemiskt genom elektromagnetiska bindningsmekanismer.
  •     Ullen kan uppvisa ett bredare spektrum av bindningsmekanismer än andra fibrer

    Ullensuppbyggnad

 
Ullen är dessutom:
- Mycket sömnadsvänlig
- Resursbevarande
- Miljövänlig
- Lättfärgad
- Lättvättad
- Naturligt vattenavvisande
- Lätt att reparera

 Och den:
- Låter sig filtas och stampas
- Har bra förmåga att återta form.


Begrepp

Så här ser beteckningarna ut numera:

REN ULL =100% ren, ny ull (kan också vara 95% ren, ny ull uppblandad med 5% effektgarn*).
HELYLLE =100% ren ny eller rivull (vilken dock måste innehålla minst 92% ull + 3% andra fibrer och 5% effektgarn.
HALVYLLE =minst 50% ull + andra fibrer.
YLLE =minst 15% ull ? andra fibrer.


Ett plagg som benämns "Helylle" kan alltså bestå av 92% rivull, 3% polyester och 5% effektgarn.

MITIN, EULAN = de i Sverige vanligaste medlen mot mal och pälsänger.

SUPERWASH = den idag vanligaste antikrympbehandlingen. Den innebär att man belägger varje enskild ullfiber
med en mikrosko­piskt tunn plastfilm som förhindrar att fjällen hakar i varandra. Ett "superwash"-behandlat
plagg får enligt gällande bestämmelser förses med etiketten "Ren ny ull".

*) Effektgarn = garner som används till dekoration. T. ex. metallglänsande tråd (metall­effekt) i en strumpa.


NATURFIBRER
MINERALFIBRER VÄXTFIBRER DJURFIBRER
(Cellulosafibrer) (Proteinfibrer)
 .
(fröhår) (stjälkfibrer) (bladfibrer) (fruktfibrer) (hårbildningar) (körtelsekret)
Asbest--------------- Bomull Lin Sisal Kokos Fårull Natursilke/mullbär
Hampa Manillafiber Mohairull Natursilke/tussah
Jute Kaschmirull
Ramie Kamelull
Alpackaull
Lamaull
Angoraull
Nöthår

 


KONSTFIBRER
OORGANISKA FIBRER REGENATAFIBRER SYNTETFIBRER
(Regenererade cellulosafibrer) (Plastfibrer)
.
Metalleffekt-----Glas t. ex. Modal t. ex. Polyamid (Nylon)
-----Viskos (rayonsilke)
-----el. konstsilke
-----Akryl (Dralon)
-----Polyester (Terylene)
-----Elastan (Lycra)
-----Polypropylen

 

 

Järna 1992
© ERIK SOHL